Kitching!

Hihi!
Så trillade det första lönebeskedet ned idag!
Snacka om härligt! Ni andra som studerar eller har studerat under flera år vet säkert vad jag menar!

Ingen riktig lön på tre år. Och nu kommer lönen för mödan!!!!




Visst är det väl höst nu?

Nu börjar människorna klä sig för vintern. Stövlar, halsdukar och snygga mössor plockas fram. Stora varma tröjor i stickat, mussiga varma färger. Önskar mig en garderob ala klädkataloger. Välja och vraka. Matcha och mysa i färger och material.

Men det är inte alls så lätt att sätta ihop den där perfekta outfiten som ser sådär härligt underbar ut. Den där man blir sådär lagom avundsjuk på. Den där jag hoppas att jag kunde satt ihop innan någon annan hann före.

Jag gör i alla fall ett försök att gå hösten till mötes. En vid knälång kjol i svart, en lejongul stickad polo med kort ärm. Heltäckande svarta strumpbyxor och ett par svarta ankletter.

Ok, jag erkänner. Det är kopierat direkt ur katalogen.
Jag kanske inte har den mesta fantasin och den mest innovativa och nyskapande känslan. Men jag vill vara fin för det. Så jag kör på det andra har betalt för att inspirera mig till. Tack.








Allt ordnar sig :)

Det va inga problem att lösa Coldplay dagen. Varför skulle jag oroa mig så i onödan?


Denna helgen blev det en tripp till Tyskland. Lite utflykter måste man ju göra ibland!
Idag har vi städat och fixat lite, ska ta och dammsuga också tänkte jag. Om en stund....
Ser fram emot en ny jobbvecka! Och torsdagens konsert såklart, fredagens strosande i Stockholm och lördagens Gokart-tävling med Cs familj!



Sugen på något smarrigt till middag är jag också, får se vad vi kan hitta på för spännande idag!
Varm och god soppa kanske, det är ju trots allt höst nu!



Everybody loves kräftor?



...och hemmagjorda kräfthattar ;)






Hjärnan spelat mig ett spratt.

Bubblor av gamla drömmar spricker då och då i min tanke. Riktiga drömmar alltså. Inte dagdrömmar.
Fragment av drömmar jag glömt att jag drömt spelar upp i mitt huvud.
Loosing my mind?

Jag kommer ofta ihåg vad jag drömt, i alla fall en dag eller två. Men nu får jag korta flashbacks av drömmar jag drömt för längesedan, jag kommer ihåg för att sedan tappa bort minnesbilden igen en tusendels sekund senare. Hur kan detta hända? Det kan inte vara normalt. Eller?



Vad vore jag, utan dina andetag

Jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå om du inte ser på
Och genomskinligt grå
blir jag
utan dina andetag.



-Till dig i fjärran land... från mig, genom J.Berg





Dyrt och dåligt

Nu har jag kommit tillbaka till Jönköping efter att ha levt i en resväska i två veckor. Två mycket roliga veckor, i Skåne (Staffanstorp/Höllviken/Malmö) och på västkusten i mor o fars sommarstuga.

Idag hoppade jag på tåget hem för några dagar här innan jag far vidare igen. Bytte tåg i Göteborg och passade på att ta en snabblunch på Burger King på stationen. Som ni nu förstår är det såklart detta rubriken syftar på. Är en äkta McDonalds-tjej så äter inte så ofta på BK. Men gjorde ett undantag och beställde en Dubble Cheese och en cola. Fick vänta minst 10 minuter på att få min burgare, och under tiden fick alla efter mig i kön sin mat. Tillslut tröttnade jag och var påväg fram till kassan när kassörskan upptäckte mig och frågade vad jag väntade på. Dubble cheese sa jag. Går det bra med två enkla istället får jag som svar då. ehh, ja det gör det väl.. 
Så jag fick mina två enkla cheeseburgare. De smakade bränt, va allmänt torra och inte alls goda. BK är bara dyrt och dåligt. Snabbmat ska vara snabbt och billigt. Men när en meny kostar 69 kr, är allmänt onyttig, tar evigheter och inte ens är god. Då får det va!



Midsommarafton i Höllviken

Kom hem från Stockholm igår eftermiddag, och om lite mer än en timma åker jag söderut, mot Lund och Staffanstorp för att imorgon fira midsommar i Höllviken med Pamelas familj. Är lite pirrig, men det ska bli superkul! Tydligen någon fest imorgonkväll också, så jag ser verkligen fram emot helgen!

Imorgon på midommar kommer jag inviga mina nya knallblå jeans! Passar väl till somriga blommor! Skippar klänningen i år alltså. Kläder för väder eller vad säger man?

Nu väntar jag på att C ska logga in på Skype, jag måste måla naglarna och snart ha en kaffe! (koffienbrist tror jag)
Ska gå förbi blomsterhandeln och köpa med mig en blomma till Pamelas mamma också.

Ha en härlig helg!





Barn?

Kvart i 8 i morse följde jag min systerdotter till dagis. Hon va pigg och glad, och sprang och gjorde hoppsasteg hela vägen, så jag va nästan lite svettig efter den raska promenaden! Barn är verkligen underbara, vi har haft jättemycket kul när jag varit här i Stockholm, men jag inser att jag inte bör skaffa barn än på några år. Inte för att det har varit min tanke, men nu vet jag det alldeles bestämt. Jag är för otålig och lite för långsint för att orka med barn för länge åt gången. Och då är lilla T en väldigt snäll och ovanligt medveten liten flicka. (fyra år). En upplevelse har det helt klart varit i alla fall!

En del shopping har det blivit här uppe i huvudstaden, upptäckte  igår att nästan allt jag köpt är randigt, hrmm.. Så inga fler randiga kläden nu! Idag tänkte jag strosa lite i gamla stan, och sen blir det lunch med syrran!


Ska ta pendeln nu! Ha en bra vecka alla läsare!


Han har lämnat mig..

Idag 9.20 flög C mot Kina igen. 6 veckor denna gång, istället för de 6 månaderna senast.

Han lämnade mig, båda leende, för sommaren kommer bli bra för oss båda, trots att vi inte kommer vara tillsammans hela tiden. Vi kommer att bo kvar i undebara lägenheten, jag har jobb, han ska läsa master. Nu börjar livet.

Men först ska vi ha en enskild sommar. Enskildhet och längtan är något som absolut inte ska underskattas. Det här att man inte kan uppskatta något helt fullt ut förrän det är saknat, det är alldeles sant. De sista dagarna innan avfärd har vi tagit oss mer tid för varandra, för att hinna insupa alla känslor, dofter och skratt. Att sakna, det är att leva!






Ingenjören har fått jobb

Ringde IKEA idag, helt säker på att de tillsatt sina två traineeplatser med andra sökande.
Men istället säger personalaren att de bestämt sig för mig och att de ska placera mig i Jönköping! Jag kände mig helt stum, tom, i chock, lyckllig och gråtfärdig samtidigt. Från att precis ha konstaterat att jag numer var arbetssökande och tvungen att ta tag i sökandet ordentligt, till att vara en signatur ifrån en fastanställning som trainee! Helt sjukt!

Firar i champagne ikväll, oxfilén är redan på grillen!





Randigt med spetskant

Spetskant ja, det känns som att jag har spetskant på tillvaron nu. Umgås med älskade och träffa alla vänner, njuta av soliga promenader, och så en sommar på ingång med mycket ledighet, familj och fest. Vad mer kan en flicka önska sig, än en tillvaro med spetskant?

Kvällen till ära kommer jag dessutom spendera i ett radigt fodral med spetskant.

Trevlig helg


Två dagar kvar i skolan, vad händer sen?

Sitter här och förbereder en presentation inför framläggningen på torsdag, och plötligt slog det mig att det kan vara en av de absolut sista gångerna jag sitter i denna datasal, som blivit något av "min" datasal, och lyssnar på de andras mummel och fingrar som klickar mot tangentborden.

Tre år har flugit förbi, och det är dags för oss alla att spridas åt olika håll och nu gå olika vägar. Kommer vi någonsin träffas igen. Och framförallt, skulle jag någonsin ha börjat prata med dessa människor om det inte vore så att vi blivit ihopfösta i en sal, för tre år sedan, och tvingade berätta om våra liv och vad vi hade för förväntningar på kommande tre år?

Ständigt föses vi ihop med människor vi inte alls skulle lagt märke till om det inte vore så att vi var tvungna. Är det inte konstigt att några av dessa människor blir våra vänner för livet, vänner som kan förändra livet? Våra liv. Påtvingade bekantskaper som utvecklas till så mycket mer. Livslång vänskap.

Kommer vi på något sätt alltid att bli ihoptvingade med folk, och skulle vi utan detta fösande, hamna ute i det kalla, helt utan vänner?


Fransmän som pratar franska

Hur kommer det sig att fransmännen ska vara så envetna med att endast prata sitt språk?
Igår ringde 43 länder in till Sarajevo för att ge sina röstresultat, och vad jag hörde så pratade nästintill alla engelska. Engelskan va inte alltid bra, men de försökte i alla fall! Men. Så är det Frankrikes tur. Och precis som jag gissade sekunden innan han öppnade munnen, så pratar han enbart franska. Vad är det som gör dem så speciella, att de inte ens kan försöka anpassa sig, när alla andra gör sitt bästa?

Varför finns det alltid människor som bara måste göra tvärtom, bara för att?


Utmattning?

Jag sover rätt antal timmar per natt. Och ändå är jag så trött varje morgon.
Utmattning??




Tick tack . Tick tack

Sekunderna tickar. Ibland snabbt, ibland långsamt.
Vägen försvinner under mina fötter. Framtiden närmar sig.
Innan vägen tar slut måste en bro byggas. Byggstenarna finns här. Här hos mig.
Jag ska bara få dem på rätt plats. Omvärlden är murbruket.
Utan påverkan från omvärlden är jag ingenting.
Jag kan inte fatta beslut gällande min framtid själv. Det är andra som väljer nu.
Jag kan bara säga ja eller nej när valet är gjort.

Där solen alltid skiner

Nu drar jag till stada där solen alltid skiner - Karlstad!

Grillning och kalas i glas!

Ses nästa vecka!


image133




Bankett i all sin ära

Banketten vi redan anmält oss till och betalt har blivit inställd på grund av för få anmälda. Trist!
Inte konstigt i och för sig med tanke på hur dåligt de marknadsfört examensbanketten i år.

Men, det blir middag av i alla fall! Jag har tagit tag i att anordna en middag för oss i programmet, så nu hoppas jag bara att många är intresserade så det blir något av, och att det inte blir för jobbigt att ordna.... Men jag tror faktiskt att uppslutningen kan bli bra!

Så nu har jag valt ut ett antal rätter man kan välja på, huvudrätt, efterrätt och såklart gott dricka till det! Hoppas att vi kan få ett bra paketpris om vi kommer ett gäng! På med kostymen säger jag bara! Nu blir det fira av! Kanske ska börja göra en fin inbjudan också, Photoshopa lite! Kul att ha något annat än ex-jobb att tänka på!




När det närmar sig sitt slut.

Ex-jobbet närmar sig sitt slut. Men det är ett slit att få det klart.
Jag är så trött på det just nu att jag helst bara vill gå och lägga mig och sova. Att en förkylning dessutom tynger ner min stackars kropp gör inte saker och ting lättare. Nerver inför jobbintervjuer påverkar såklart allt. Men nu är det inte långt kvar alls.. och det är tur, jag orkar inte mer!






Dagens RIS!

Dagens ris till de byggarbetare som 06,43 imorse började kasta ner tegelpannor från grannhuset i tre enorma, tomma containrar. Fy ¤"%¤$/¤ ! Jag hade hela 17 minuter kvar att sova, de 17 minuterna var viktiga!! Ni som hört det ljudet förstår att jag rycktes ur sängen i en skräckblandad förvåning! Sen fullkomligt flög jag ur sängen av ilska för att glo ut mellan persiennerna och blänga allt jag kunde...

Ack och ve... Finns det inte en lag eller något att de inte får börja med sådana oljud innan 07.00 eller nåt? Dessutom är jag avundsjuk på att de fått vara uppe på taket i solskenet hela dagen och jag suttit instängd i en datasal och bara malt och malt vidare på ex-jobbet. Men två veckor kvar, sen ska det vara klart, och då är jag fri!


Nu: fika på uteservering någonstans i kvällsolen..







Tidigare inlägg Nyare inlägg